annica

Du har räddat mig,
alltid funnits där.
Vid min sida var dag,
av din blick är jag sedd.

Fastän livet gör ont,
vill jag lita på dig.
Tro att du hör min bön,
att din blick är på mig.

Genom allt är jag din,
du finns här hos mig.
Jag är helt i din hand.
Du som ville mitt liv,
alltid finns du här.
Jag får vila i dig.

Lova Herren min själ.
Full av ömhet och nåd.
Du som gav mig mitt namn,
ja, din blick rör vid mig.

Det här är texten på en låt som heter Du har räddat mig och är skriven av Erik Tilling.                                        Jag älskar den här lovsången och jublar när jag tänker på texten.                                                                      Den guden som jag tror på har inte bara räddat mig utan han är också med mig genom allt.                               Det är en sån enorm tröst för mig att jag kan ta mig igenom allt som livet innebär med någon vid min sida.         
Så läs texten och tänk efter!

Bless

Hej jag heter Annica och jag har aldrig sett en levande älg förutom på skansken. Så tror jag att jag ska börja presentera mig med tanke på hur exotiskt det verkar vara att inte ha sett en älg. Mina kära klasskompisar höll på att skratta ihjäl sig när jag sa det även fast jag tycker att det är helt normalt. När och framförallt vart i hela världen skulle jag ha sett en älg?! Det är ju inte som om dom promenerar runt på gatorna hemma direkt.... Jag funderar starkt på att åka på älgsafari för att slippa den allmäna mobbningen!
Men men det är sånt som händer när en stockholmare blir lantis..

I fredags var vi i Lund och såg London Community Gospel Choir vilket var väldigt kul. De e så kul när alla i klassen ska göra någonting tillsamans med tanke på att vi då mosar in oss i minibussarna och åker lite som en förskoleklass hahah Jag han ivarjefall träffa Derin och äta lite sushi innan konserten vilket var såå mysigt. Det var så kul att få träffa nån hemifrån, det var liksom snart två månader sen jag var hemma sist!

Jag drabbades verkligen av sjuk hemlängtan igår. Det började med att jag fick träffa Derin i fredags och började känna av de lite men sen pratade jag med Emma i nästan två timmar igår och jag bli inte hel utan henne, Hon är liksom min andra halva. Sen ringde sarah och då började jag nästan gråta när jag hörde hennes röst. Jag saknar verkligen min familj och mina vänner. Det är hela tiden en bit av en som saknas, det som man har hemma. Men jag är så tacksam att alla här är så fantastiska och att jag har de så bra för tiden flyger förbi mig. Men höstlovet ska bli så himla skönt. Tio dagar med bara familj och vänner hemma samtidigt som jag tror att de kommer bli helknäppt utan alla ens nya vänner här, vi blir väldigt beroende av varandra! De känns som att de kommer bli många sms och telefonsamtal under dom 10 dagarna! hahah

  Fina Lisa<3

Hoppas ni har de bra och komentera gärna, de e roligare att skriva då!
bless<3

Har precis kommit till mitt rum efter dagens körlektion. Det är helt galet hur fantastiskt kul det är och vilken glädje det är. Jag kände mig ganska trött och sliten innan lektionen men så fort körlektionen drar igång så kan jag inte sitta still. Vilka insperationskällor vi har som lärare<3

Måste säga att jag känner mig en aning stressad över allting som måste göras och då måste jag tillägga att om jag hade vart hemma och haft samma "to do list" så hade jag ansett att det var långtråkigt och att jag hade så mycket tid över. hahah Men grejen är ju att öva tar så galet mycket tid så när jag ska göra alla sång eller pianoläxor så tar de några timmar och mitt rum ser ut som ett bombnedslag och om en dammallergiker skulle gå in här så skulle han/hon förmodligen dö av en chock så idag är verkligen dagen jag måste städa och sen öva mina sångläxor, improvisation i olika notvärden i jazz och pianoläxan. Efter de så är de det vanliga arobicpasset på torsdagar och egentligen vill jag åka till helsingborg och kolla på en i min klass pojkvän som spelar där ikväll... men egentligen borde jag bara sova för de är de sista man gör här!

Igår så bestämde jag och victor att det var dags att vi tog tag ännu mer i alla våra spelningar. Vi ska göra typ 40 spelningar utöver chicago och det tar såååå mycket tid och ringa och förska hitta ställen och boka allting. Man kan ju tänka ungefär hur mycket tid de tar att boka EN spelning och sen lägger man till 39 till herregud... men hjälp va kul de kommer bli. Jag har kämpar aset av mig tilsamans med Mickis för att förska fixa en spelhelg i Stockholm men de ser inte ut som att de kommer bli så för att alla i stockholm har så sjukt dålig attityd. Jag vet inte hur många kyrkor vi har ringt men alla har en egen kör eller vill inte ta in körer som inte är från stockholm eller tycker att det är för dyrt. Himla skitstad! Så därför så måste ni alla åka till nån av alla andra städer som vi spelar i. Idag blev en spelning i köpenhamn bokad så om ni vill se oss där så är de bara att boka hahah

Snart är de höstlov och då kommer jag hem, de ska bli så kul att se er igen<3

Jag har tänkt varje dag i över en vecka att idag är dagen som jag ska blogga på men det har inte riktigt hänt! Men idag eller snarare natt så är det nog dags.
Jag vill egentligen bara skriva att jag har de så fantastiskt bra, de känns lite som om jag sitter och väntar på haken för man får inte ha de såhär bra.
Alla borde få ha de såhär!
Men saken är att jag måste vara på frukost klockan 8 för att sen ha kördirigering så jag måste sova nu. Imorgon kväll så är de gospelklassen som ska knäcka alla andra i volleybollturneringen!

bless<3

Besviken på livet är nog min status för tillfället.
Jag hade nämligen uppkörning idag och de första som hände var att hon inte tycke jag skulle få köra upp alls för att bilden på mitt leg inte var tillräckligt tydlig så jag fick ställa mig i profil och grejer. Sen körde vi ivarjefall men de hon kuggade mig på var att jag körde på tvåans växel in i en skymd korsning så hon bestämde sig för att bromsa och kugga mig. Så STÖRT liten grej... blahaj. Jag försökte typ skämta lite och lätta upp stämningen under hela körningen men hon drygade sig bara hela tiden. Sen när vi hade parkerat och hon hade fyllt i mitt papper så gav hon det till mig och sa om du nånsin ska köra upp igen så kan du ta med dig dehär pappret. Jag blev ledsen på allvar. De är mänskligt att säga du kunde inte dehär därför blev du inte godkänd men det andra gick bra så öva lite mer och försök igen men neeee så trevliga ska vi tydligen inte vara. men men..... Jag har bokat en ny tid jag har kämpat för mycket för att ge upp när jag ändå bara gjorde ett fel.

Annars så tror jag att jag har min packning under kontroll... eeehhh kanske!
De känns så random att flytta, jag har inte uppfattat de än tror jag.
Vi hade en avskedsfest i torsdags och jag måste bara säga att mina vänner är HELT fantastiska alla borde få ha lika bra vänner som jag. Tack för att ni gör mitt liv fulländat.

Nu ska jag köra och hämta mormor så ska vi hit sen och fira min födelsedag med massa andra fina vänner och familj som en sista mysig kväll tillsamans!<3

Lägger upp en bild som ingick i mitt fantastiska fotoalbum som jag fick av sarah och nadja.



Mina<3

Förra veckan var jag på Öland och var ledare för ungefär 50 tonåringar som kommer från trasch familjer och bakgrunder. Jag måste säga att jag genom min kyrka har vart med om många människor som har levt i skiten men den här veckan så kände jag att jag kunde nå fram till dom här 50 fantastsiska tonåringarna. Dom är värda all kärlek och respekt i världen och jag är så imponerad och stolt. Veckan var verkligen inte en dans på rosor och jag tror alla känslor som jag har i min kropp har brusats upp under veckan. Ofta ville jag bara skrika hur mycket jag hatade dom och hur galet trött jag var men nu när jag har kommit hem och fått perspektiv så inser jag hur mycket dom gav mig. Det är de här jag vill jobba med, alla människor är värda kärlek och respekt det är de jag ska kämpa mot!

För att ni ska se några av mina hjältar så lägger jag upp lite bilder:

 Ingenting hade funkat utan Lisa!