annica

Gud va jag är besviken! Det värsta jag vet är när jag verkligen har kämpat för någonting och så kan jag inte få visa det. Jag var nämligen på ännu en folkhögskolesökning i skåne under onsdag och torsdag. Jag hade peppat galet och vill verkligen gå där. Men självklart så drabbades jag av en extrem förkylning/ allergichock! Så jag lät som en himla stucken gris under hela min sökning. Efter mina två låtar så skulle jag sjunga efter sångpedagogen olika gospelvampar och då fick jag sjunga det i huvudklang och mesa sjukt mycket för att jag var så himla hes! Bläääää Jag är så missnöjd med min insats! Men jag får försöka satsa till hundra på solvik! Annars vet jag inte riktigt vad jag gör!
Så nu har jag fått klaga av mig lite hahaha
bless!!!

Jag är så fruktansvärt lycklig. Allting ser bara ljust ut i min framtid, jag känner mig så lyckligt lottad. Jag har "gjort mig av" med allt och alla som bara tar all min energi och lärt mig att säga nej till och oj vad jag kan stråla som människa. Jag hittade en lapp häromdagen som jag skrev när jag firade nyår hos älskade sara i noslake med "nyårslöften" (eller jag vill hellre säga mål för det där med nyårslöften är så galet överskattat) och när jag läste dom så insåg jag att för några månader sen så la jag ner så mycket energi på saker och människor som bara tyngde ner mig. Jag har lärt mig att skaffa distans till allt det här och jag njuter i fulla drag!

Jag längtar så det knakar till studenten, jag kan inte säga att jag tycker att det är sorligt att vi ska splittras även fast jag älskar min klass för jag vet att dom få som jag verkligen tycker om kommer jag hålla kontakten med och dom andra ska det bara bli skönt att slippa. Man har ju jordens möjligheter helt plötsligt jag menar wohow!! Jag hoppas att jag kommer in på solvik eller glimmåkra men jag e helt cool lugn för jag vet att gud redan har planerat mitt liv i minsta detalj så om det inte är meningen att jag ska gå där så blir det helt enkelt inte så och då kommer han visa mig en annan väg!

Nu är det ivarjefall påsk och för mig så är det världens mest fantastiska högtid! Jag firar alltid alla dagar med familjen och kyrkan och det är det enda som betyder någonting. Igår var det långfredag och jag grät som vanligt till passion of the christ. Jag har en sån enorm hatkärlek till den filmen. Den ger mig så mycket men det är så hemskt. Men samtidigt så tänker jag att om han gick igenom allt det där för min skull så kan jag banne mig se det på film. Jag har svårt att inse att jag får tillhöra honom! Men nu är det påskafton och släkten kommer hit och äter påskmat och mamma hålle rpå att fixar en tipspromenad med olika atationer och grejer (nej min mamma har inte varit scoutledare i 20 år hahaha) så nu ska jag ner och fixa med min station!

Jag tror inte att det är nån som läser det här men om det är det så glad påsk!
bless<3




Jag längtar till landet, iår blir första sommaren utan morfar där<3