annica

Jag har tänkt varje dag i över en vecka att idag är dagen som jag ska blogga på men det har inte riktigt hänt! Men idag eller snarare natt så är det nog dags.
Jag vill egentligen bara skriva att jag har de så fantastiskt bra, de känns lite som om jag sitter och väntar på haken för man får inte ha de såhär bra.
Alla borde få ha de såhär!
Men saken är att jag måste vara på frukost klockan 8 för att sen ha kördirigering så jag måste sova nu. Imorgon kväll så är de gospelklassen som ska knäcka alla andra i volleybollturneringen!

bless<3

Besviken på livet är nog min status för tillfället.
Jag hade nämligen uppkörning idag och de första som hände var att hon inte tycke jag skulle få köra upp alls för att bilden på mitt leg inte var tillräckligt tydlig så jag fick ställa mig i profil och grejer. Sen körde vi ivarjefall men de hon kuggade mig på var att jag körde på tvåans växel in i en skymd korsning så hon bestämde sig för att bromsa och kugga mig. Så STÖRT liten grej... blahaj. Jag försökte typ skämta lite och lätta upp stämningen under hela körningen men hon drygade sig bara hela tiden. Sen när vi hade parkerat och hon hade fyllt i mitt papper så gav hon det till mig och sa om du nånsin ska köra upp igen så kan du ta med dig dehär pappret. Jag blev ledsen på allvar. De är mänskligt att säga du kunde inte dehär därför blev du inte godkänd men det andra gick bra så öva lite mer och försök igen men neeee så trevliga ska vi tydligen inte vara. men men..... Jag har bokat en ny tid jag har kämpat för mycket för att ge upp när jag ändå bara gjorde ett fel.

Annars så tror jag att jag har min packning under kontroll... eeehhh kanske!
De känns så random att flytta, jag har inte uppfattat de än tror jag.
Vi hade en avskedsfest i torsdags och jag måste bara säga att mina vänner är HELT fantastiska alla borde få ha lika bra vänner som jag. Tack för att ni gör mitt liv fulländat.

Nu ska jag köra och hämta mormor så ska vi hit sen och fira min födelsedag med massa andra fina vänner och familj som en sista mysig kväll tillsamans!<3

Lägger upp en bild som ingick i mitt fantastiska fotoalbum som jag fick av sarah och nadja.



Mina<3

Förra veckan var jag på Öland och var ledare för ungefär 50 tonåringar som kommer från trasch familjer och bakgrunder. Jag måste säga att jag genom min kyrka har vart med om många människor som har levt i skiten men den här veckan så kände jag att jag kunde nå fram till dom här 50 fantastsiska tonåringarna. Dom är värda all kärlek och respekt i världen och jag är så imponerad och stolt. Veckan var verkligen inte en dans på rosor och jag tror alla känslor som jag har i min kropp har brusats upp under veckan. Ofta ville jag bara skrika hur mycket jag hatade dom och hur galet trött jag var men nu när jag har kommit hem och fått perspektiv så inser jag hur mycket dom gav mig. Det är de här jag vill jobba med, alla människor är värda kärlek och respekt det är de jag ska kämpa mot!

För att ni ska se några av mina hjältar så lägger jag upp lite bilder:

 Ingenting hade funkat utan Lisa!