130211
Jag lovade en resume efter spelveckan, de har gått sämre med den!
Men jag samanfattar hela den veckan med kärlek. Det är så coolt att dom 23 människorna som jag för tillfället lever alla mina vakna timmar med kan vara så otroliga och betyda så mycket för mig.
De spelar ingen roll hur bra eller dåligt man mår för man är ständigt buren och älskad av allihopa!
Vi har verkligen fått uppleva guds storhet och hur han berör folk genom musik under alla 10 dagar.
Utöver "vanliga" spelningar i kyrkor så gjorde vi två gymnasiespelnngar och två fängelsespelningar.
Alla spelningar har sitt värde men för mig var de ovärderligt att få spela på tidaholms anstalten och borås anstalten. De e så lätt att ha fördomar mot kriminella som sitter i fängelse. På tidaholm fick vi möjligheten att prata med internerna i 50 minuter efter spelningen och då fick jag verkligen upp ögonen. Dom är människor som är värda att älskas lika mycket som alla andra. Man kan älska dom men inte de dom gör/ har gjort!
Jag får inte berätta vilka jag har träffat när jag var inne på tidaholm men vissa av dom har verkligen gjort avtryck som kommer sitta kvar resten av livet.
Hela spelveckan kändes som en stor förmån. Vi blev så galet väl omhändertagna vart vi än kom, nästan alla ställen som vi var på serverade oss mat och tack till alla hem och kyrkor som vi fick sova i.
Vi var med i tidningen i flera av dom städerna som vi kom till och även en radioinspelning.
Alla trodde nog att vi skulle bli ovänner eftersom vi verkligen spenderade ALLA timmar tillsmans, de fanns ingen tid alls för ensamtid. Vi sov, åt, sjöng, skrattade, grät, tränade, åkte våra minibussar och till och med borstade tänderna tillsamans utan att en enda fajt uppstod. Om vi var tajta och älskade varandra innan så är vi oskiljaktiga nu.
Sen vi kom hem har vi fått återgå till de "normala livet" med massa massa massa övning så vi kan lära oss nya saker och ut och spela med nytt material.
De har vart skönt att bara vara hemme i glimma i två veckor och känna att man hinner utvecklas själv också.
Nästa vecka så ska vi åka till en studio i kristianstad och spela in 2-3 låtar som vi ska få på skiva. De ska bli så fruktansvärt kul att få ett sånt minne som man bara kan spela upp när som helst i framtiden när saknaden blir för stor. Sen ska vi även ha en spelning i grannbyn Broby på onsdag, vilket blir sista spelningen innan sportlovet.
Det går så fruktansvärt fort!!!
När vi kommer tillbaka från sportlovet så är de bara en månad kvar till chicago och våran livs resa! wohow
Nu har jag matat på länge nog.
Ska försöka lägga upp lite bilder om jag får tid.
Bless!
Men jag samanfattar hela den veckan med kärlek. Det är så coolt att dom 23 människorna som jag för tillfället lever alla mina vakna timmar med kan vara så otroliga och betyda så mycket för mig.
De spelar ingen roll hur bra eller dåligt man mår för man är ständigt buren och älskad av allihopa!
Vi har verkligen fått uppleva guds storhet och hur han berör folk genom musik under alla 10 dagar.
Utöver "vanliga" spelningar i kyrkor så gjorde vi två gymnasiespelnngar och två fängelsespelningar.
Alla spelningar har sitt värde men för mig var de ovärderligt att få spela på tidaholms anstalten och borås anstalten. De e så lätt att ha fördomar mot kriminella som sitter i fängelse. På tidaholm fick vi möjligheten att prata med internerna i 50 minuter efter spelningen och då fick jag verkligen upp ögonen. Dom är människor som är värda att älskas lika mycket som alla andra. Man kan älska dom men inte de dom gör/ har gjort!
Jag får inte berätta vilka jag har träffat när jag var inne på tidaholm men vissa av dom har verkligen gjort avtryck som kommer sitta kvar resten av livet.
Hela spelveckan kändes som en stor förmån. Vi blev så galet väl omhändertagna vart vi än kom, nästan alla ställen som vi var på serverade oss mat och tack till alla hem och kyrkor som vi fick sova i.
Vi var med i tidningen i flera av dom städerna som vi kom till och även en radioinspelning.
Alla trodde nog att vi skulle bli ovänner eftersom vi verkligen spenderade ALLA timmar tillsmans, de fanns ingen tid alls för ensamtid. Vi sov, åt, sjöng, skrattade, grät, tränade, åkte våra minibussar och till och med borstade tänderna tillsamans utan att en enda fajt uppstod. Om vi var tajta och älskade varandra innan så är vi oskiljaktiga nu.
Sen vi kom hem har vi fått återgå till de "normala livet" med massa massa massa övning så vi kan lära oss nya saker och ut och spela med nytt material.
De har vart skönt att bara vara hemme i glimma i två veckor och känna att man hinner utvecklas själv också.
Nästa vecka så ska vi åka till en studio i kristianstad och spela in 2-3 låtar som vi ska få på skiva. De ska bli så fruktansvärt kul att få ett sånt minne som man bara kan spela upp när som helst i framtiden när saknaden blir för stor. Sen ska vi även ha en spelning i grannbyn Broby på onsdag, vilket blir sista spelningen innan sportlovet.
Det går så fruktansvärt fort!!!
När vi kommer tillbaka från sportlovet så är de bara en månad kvar till chicago och våran livs resa! wohow
Nu har jag matat på länge nog.
Ska försöka lägga upp lite bilder om jag får tid.
Bless!
Kommentarer
Trackback
